Allt kan hända...men med lite tur gick det bra

Måndagen den 17 oktober klockan 5.30 var det dax att åka till sjukhuset i Lund efter permisionen över helgen. Strax innan vi skulle åka kände jag en brännande värme i hela kroppen och kände mig illamående. Kom iväg,men efter en stund kändes det som jag skulle kräka,vi stannade men det kom bara lite slem. Fortsatte till Lund. Var framme strax innan 7. Jag påtalade för sköterskan att jag hade ont i armen där mindlinen sitter. Läkaren kollade och såg att den var svullen. Jag skulle ju få indre strålning denna dag så de fick sätta in en ny nål i den andra armen för jag skulle ju sova vid detta ingrepp. Ingreppet gick bra men var trött. Röntgen för att se vad som hänt i min arm. Det visade att jag hade fått flera blodproppar. Nu får jag blodförtunnande en spruta varje dag i ett antal månader. Min man ger mig sprutan,för jag vågar inte själv. Sista cellgiftsbehandlingen blev på tisdagen som är den tuffaste av allt. Efter som jag hade huvudvärk och en enorm trötthet så läkare sa att jag skulle få lite nytt blod och så skull jag bli piggare. Två påsar blev det. Det kändes lite bättre har inte så mycket huvudvärk men blir fort trött ändå. Stålningen fortsatte hela veckan. Hemma i helgen. Men på söndagen kunde jag inte äta utan jag fick tillbringa dagen med att sitta på toaletten ,om jag drack så rann det rakt igenom. Jag var ju tvungen att åka till Lund,men det blev problem för bilen ville inte igång. Kändes verkligen jobbigt men min dotter/svärson som bor i Malmö kom och körde mig till Sjukhuset. Jag var så trött när vi kom fram och allt snurrade när jag steg av bilen.Jag fick dropp från kl 21.00 fram till kl 11 dagen efter.De två sista dagarna fick jag som vanligt strålning. På tisdagen den 25 oktober blev jag färdig behandlad för cancern. Enligt läkarna så finns ingen tumör kvar. Så nu få jag leva på hoppet att den är borta för alltid. Tvyärr så har jag en hel del biverkningar men med förhoppning om att det kommer också att försvinna,men det är tufft. Sjukskrivning fram till den 30 november och förhoppningsvis arbetförd igen.

Trött det är vad jag är,men höstsolen finns där och ger hopp och ljus.....

Igår var jag ute en stund i höstsolen. Skönt efter en vecka inomhus. Nu är det inte så många vardags dagar kvar av behandlingen,men det är verkligen tuffa dagar jag har framför mig. Är i princip trött dagarna igenom. Det är inte så enkelt att skriva när det tar emot och tröttheten kommer. Ett litet försök blev det i alla fall.

Tuff vardag...

Några av en del bilder jag tog på promenader för 14 dagar sedan,fler bilder vid ett annat tillfälle. Den senaste veckan så har jag inte orkat så mycket,torsdagen var en av de hemskaste dagen då stod det floder av spyor och diarrer. Fick dropp i 5 timmar för jag blev helt ut torkat. I morgon den 10 okt ska jag sövas ner och de ska kolla hur behandlingen har funkat. På tisdag blir det cellgift. Två gånger till blir det cellgift.Ska även få Brachy (strålning invändigt) 4gånger på 2 veckor. Varje vardag blir strålning utan på. Detta är den behandling som jag vet ska göras fram till den 25 okt,vad som händer sedan återstår ju att se.

Så här ser det ut för mig förnärvarande. Och jag har gott hopp om att bli frisk igen. Idag var jag i alla fall ute några timmar,först i vår trädgård och sedan åkte vi till Domus där köpte jag mig en tjock svart halsduk,för kommande vinterkyla samt några andra prylar.För jag hade ett presentkort på en minder summa kvar.